i mina ögon ser jag bilder på hur allt skulle kunna vart.

det är meninglöst att kämpa, det finns ingeting kvar.
du finns i mitt minne, jag spolar tillbaks som en film,
tittar och ler, önskar du vore här.
kunna le istället för att gråta.
men isen höll inte för oss båda som jag trott.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0